Född: 12 Mars 1956
Familj: Flickvän Emma, döttrarna Lauren, Kerry, Faye och sönerna George och Stanley
Gick med: Skaparen av Iron Maiden
Status: Grundare och skapare av Iron Maiden det säger väl allt?
Ex band: Gypsy's Kiss, Smiler
Bas val: Hayman, Gibson Thunderbird, Fender Jazz och Telecaster, Fender Precision ' 71 och '73
Inspererad av: Wishbone Ash, Genesis, Free, Thin Lizzy, Jethro Tull, Golden Earring, Led Zeppelin, Deep Purple, Black Sabbath.
Spel stil: Snabb, aggressiv spelare med en god variation av låga och höga "end sound".

Steve Harris föddes i Leytonstone, östra London den 12 mars 1956.

Steve.H växte upp som den äldsta av fyra barn, men han var den enda pojken. Steve.H far jobbade som en lastbilschaufför och modern var hemmafru. Fadern hade fyra yngre systrar som alltid var hemma hos familjen Harris. Det var Steve.H systrar som inspirerade honom till musiken. Innan han började gå in för musiken så var det bara sport som fanns i hans huvud. Det var fotboll, kricket och tennis. Det var en sak som han ville bli när han var liten och det var att bli en professionell fotbollsspelare. Westham United var Steve.H favoritlag och det var där han ville börja spela. Vid 8-9 års åldern när Steve.H såg sin första match med Westham United så kände han att ”det är det här jag vill bli”. Föräldrarna pressade aldrig Steve.H, istället försökte Steve.H pressa sig själv. Det fick honom senare att inse att det här inte var det han ville göra. När han var 12- 13 år gammal så gick han i Leyton high, där spelade han både fotboll och tennis i skollaget.

Det var träning med skollaget både lördagar och söndagar. Sedan tränade han även i en amatör klubb Beaumont Youth. Steve.H spelade i alla positioner utom mittfältare och målvakt.
När Steve.H blev 14 år gammal så fick han ett erbjudande att träna i sitt favoritlag "West Ham United", och det var ett erbjudande han inte kunde tack nej till. Steve.H spelade då fotboll varje dag, två gånger i "West Ham United", en dag i skollaget och med "Sunday side". Förutom träningarna så spelade han många matcher. Steve.H säger själv att det var som att bli ett munk vid 14- 15 års ålder, och det var inte roligt när man ville vara med sina kompisar.

Efter ungefär ett år så gav Steve.H upp fotbollen helt och hållet. Då blev det som vad ska jag göra nu? Efter ytterligare ett år började han spela igen, bara för skojs skull. Han började spela för ett lag han hade spelat för förut "Melbourne sports". Det var då han visste vad han ville bli istället för att bli nästa "Geoff Hurst", han ville bli en rockstjärna. Steve.H hade börjat låta sitt hår växa ut och när han var 16 år gick han med i en tennisklubb, någon sa då till honom ”är inte ditt hår lite långt”. Steve.H blev lite arg och svarade att inte ens hans pappa bad honom att klippa sig, så då skulle ingen annan säga nåt.
Steve.H började inte spela gitarr för än vid 17 års ålder. Däremot hade han varit intresserad av musik redan när han var fem år och frågat sina föräldrar om de kunde köpa albumet "Exodus". När han var 14- 15 år började han köpa sina egna skivor. 1970 var det Reggae och lite konstig musik som gällde för den första generationen av brittiska skinheads. Steve.H livsstil var vad många kallar skinhead, men Steve.H var inte så intresserad av åsikterna. Han köpte musiken för att lära sig dansstegen och för att gå på fester. Ingen i hans gäng var riktiga skinheads, han hade inte frisyren men han hade kläderna; Dr Martens kängor, tvåtonade stärkta byxor, hängslen och upprullade byxor. Stegvis ändrade han sedan klädstil till rundhalsade tröjor, tank tops, farfarströjor och träkors. Så började han lyssna på "Black Sabbath" och "Free". Steve.H blev vän med en kille som hette Pete Dayle. De brukade vara hos Pete.D och spela schack och lyssna på konstig musik som Steve.H aldrig hört förut. Musiken var progressivrock som "Jethro Tull", "King Krimson" och "Genesis".

Steve.H spenderad sina pengar på stereoapparater och album istället för på fotboll och annat, som vanliga tonåringar brukade. "Genesis" och "Jethro Tull" förändrade Steve.H liv. Han tyckte de var helt fantastiska. Nästa steg var att försöka spela det ha tyckte så mycket om. Någon sa till Steve.H att man måste lära sig spela akustisk gitarr innan man började med bas. Så Steve.H gick och köpte sig en gitarr och lärde sig några ackord. Snart insåg han att det inte hade något med bas att göra. Så Steve.H bytte in gitarren mot en bas. Skolkamraten Dave Smith lärde Steve.H ackorden som behövdes för att spela rock: E,A,D,G. Steve.H tränade varje dag på de nya ackorden. Inom kort insåg Steve.H att han inte behövde lära sig ackorden utan det var bara att slå på strängarna. Tio månader senare så startade Steve.H ett band med Dave Smith. De kallade sig "Influence". Den enda spelningen "Influence" hade var på en lokal talangtävling. De kom tvåa. Steve.H var så nervös så han spelade fel på ett långt intro som de övat på för öppningsnumret.
Några veckor senare spelade de på "Cart and Horses" i Marryland, Stratford. Efter det ändrade Steve.H sig och ville byta namn på gruppen till deras nästa spelning, till "Gypsy’s Kiss". Det fick ytterligare tre spelningar på "Cart and Horses" och sedan två på "Bridgehouse" på Barkinroad i Canningtown, vilket var Steve.H favoritpub.

Efter det splittrades gruppen på grund av olika anledningar. Steve.H sökte upp en ny grupp och trodde han hittat vad han letat efter. Bandet "Smiler" bestod av ett par äldre medlemmar. De leddes av tvillingarna Tony och Mick Clee, båda gitarrister. Steve.H hittade dem på en pub som kallades "White Heart" i Enfield i februari 1974. han ville gå med där för att lära sig nya saker.

"Smiler" var bra etablerade på pubscener runt om i London. De spelade några spelningar, sedan var han på audition. Det var hans första, där berätta Steve.H att han hade jobbat med många olika band. Han var bara 18 år och de andra i bandet var runt 25 år, vilket Steve.H tyckte var gammalt. "Smiler" spelade musik som "Whisbone Ash", lite boogieaktigt. Det var Steve.H inte van vid men han tyckte det lät bra. Det var Steve.H första riktiga band. Det stack ut lite, inte som alla andra. Steve.H var tvungen att gå hem och lära sig lite innan han kunde börja. De spelade mycket med bubbelhalsiga gitarrer. De spelade många covers, "Whisbone Ash" och "ZZ top". Det var bra erfarenhet att vara med i bandet, musiken gick lätt hem hos publiken eftersom den var lätt att dansa till. Trummisen i "Smiler" slutade så de tog in Doug Sampson, som sedan blir trummis i Iron Maiden. Tvillingarna Clee styrde, men Steve.H hade sina egna idéer. Steve började skriva lite för sig själv och började experimentera. "Smiler" ville ha en sångare och Dennis Wilcook antog erbjudandet, han blev också senare medlem i Iron Maiden. Steve.H fick skriva några låtar och då blev det lite mer hårdrock. Han fick inte så mycket respons för sina låtar, så han bestämde sig för att sluta i "Smiler" och skapa sitt eget band. Doug Sampson ville följa med honom Steve.H sa att han skulle höra av sig då han fått ihop några medlemmar. Undertiden han letade medlemmar skrev han låtar.
När Steve.H fått ihop ett band tog han kontakt med Doug Sampson, men då spelade han i ett annat band. Så Steve.H frågade Ron Matthews om han ville spela trummor. Steve.H tog kontakt med sina gamla vänner och tillbringade sina sista veckor av 1975 för att få ihop material till bandet Iron Maiden. På juldagen 1975 bildades Iron Maiden. Originalbandet bestod av: Steve Harris på bas, Dave Sullivan på gitarr, Ron Matthews på trummor, Paul Day på sång och Terry Rance på gitarr.

Steve.H ordnade de flesta konserterna tack vare gamla kontakter. Steve.H ville att de bara skulle spela egna låtar, inga covers. Steve.H ville också spela hårdrock, låtar med mycket aggressioner i, men han ville också ha melodi i och mycket ”twin guitarr”. Steve.H lät sin fantasi sjuda och under denna intensiva period av kreativitet och undersökande efter identitet kom han på nya sånger som: "Iron Maiden", "Wrathchild", "Prowler" och "Transylvania". Steve.H ritade den första Iron Maiden affischen själv. Hans attityd var att Iron Maiden alltid kom först. Än idag har Steve.H kontakt med Terry Rance och de skriver fortfarande lite ihop på skoj. Steve.H tycker att Dave Murray är den bästa gitarristen.